vousaimez

Hehehe, tog typ bara fyrtio bilder, inga mer bilder som är på utespelarna eller bra men det får la duga tills nästa match, huhuhuh

Idag har det bara varit jag och Irmelie hemma, vi sov till typ halv elva sen gick vi ut med hunden. Efter det gjorde vi pannkakor som vi åt till frukost. Sen städade vi lite grann och nu sitter vi i soffan och tittar på någon film.

Imorgon blire hockey!

Kumla VS Hallsberg = Derbyyy

Och derby = asgrymtsnygga bilder!

Drar klockan tio ungefär till Hallsbeeerg, matchen börjar typ vid elva.

Var ett braaaa tag sen jag bloggade, ska skriva färdigt min uppsats nu och sen färga håret, så kan inte skriva så långt!

Idag hämtade morsan och jag ett paket på posten, och gissa vad det var? ;)

Hjälmen såklart!

Vi lämnade in en vit målvaktshjälm på proffslackering för att få en tribute till Mattias (våran döda kusin) och till Stefan Liv som Adam sedan skulle använda när han tränar och spelar matcher!

Den blev över förväntingarna, skit snygg verkligen!

Längst ner på bilden är hylliningen till Stefan Liv, det är en bild på honom.

Hyllningen till Mattias är en text som bara syns när man vinklar hjälmen i ljuset, bild där ovan.

Texten "I will never walk alone" är en hyllning till spelarna i laget.

"BV" står för "Börjesson Vikergård", Adam kallas så.

"1" är Adams spelnummer.

Och det vita nedan Stefan är Stefans aoutograf.

Sämst uppdatering, yes i know.. Men datorn är typ trasiig så den går knappt att använda..

Jag har insett att jag inte gör nååååånting på mina helger.

Förut var de fullt inplanerade med kompisar, sova över och hockeymatcher. Nu hux flux sitter jag här i min soffa och gör vadå? Ingenting. Det suger rätt ut sagt.

Vet inte vad jag ska skriva. Har lite ideér om vad jag ska skriva om men inget jag har lust att göra just nu.

Gårdagen var väl sisådär. Jag och mamma åkte in till stan och åt, sen gick vi runt där och vid åtta eller när fan de var så gick vi på bioo, paranormal activity 3.. Seriöst, skit läskig :( Mycket såna här "AAAAH" scener, när nånting bara hoppar fram helt plötsligt. Sen åkte vi hem och jag gick ut till Marcus en stund, rätt bra avsluting på dagen var det iaf. Men har haft universums värsta mensvärk i typ tre dagar nu. Ligger bara i sängen eller soffan och leker forever alone med min kudde och mina värktabletter.

Nä, ska rycka upp mig och hitta någon annan forever alone att forever alona sig med..

Puss hej!

Behöver någon som kan be mig hålla käften om honom och glömma bort honom. Någon som kan skrika åt mig att jag är en mes som behöver gå vidare för att inte falla sönder. Som kan säga åt mig att de kommer bli en tuff resa men att jag är stark, att jag klarar det. Att jag faktiskt kan gå vidare nu.

Såååå finns de någon som kan skälla ut mig så jag fattar så gör de imorgon tack!

Och ja det där ser fett barnsligt ut, att be någon skälla ut en liksom. Normalt? Ne.. men de behövs vill jag påstå.

Uppdatering kommer bli sämst ett tag fram över, datorn är paj och ska in på lagning.

Men ah, vi hörs!

Gräver mig bara djupare&djupare ner i sorgen, måste glömma och gå vidare.

Inte bilden i sig men ishockey är de bästa som finns och i ishallen kan jag verkligen koppla bort allt, oavsett vad.

dag 3: nått som gör dig peppad.

dag 4: en låt som får dig att tänka på minnen.

dag 5: dina rädslor.

dag 6: det här får dig att gråta.

dag 7: en bild som får dig att skratta.

dag 8: en bild du aldrig lagt upp.

dag 9: nått du vill göra i ditt liv.

dag 10: en gammal bild på dig själv.

BRUNETT:

Nå, blond eller brunett?

Kom tillbaka, bli min igen.

Ge tillbaka kraften i mina steg, färgen i mina ögon, orken att leva, glädjen i mitt skratt & ärligheten i mitt leende.

Gör allt för dig, ska göra allt för dig, tills vi tar våra sista andetag.

Du&jag, de var väl så de skulle va?

Att kärlek kan göra så ont hade jag inte en aning om och att förlora den man älskar mest skulle kosta en så mycket, de visste jag inte heller.

Du var mitt allt, du var kraften i mig, som fick mig att orka gå upp varje morgon även om jag mådde skit, bara för att få se dig, höra dig, röra dig.
Att jag inte orkar alls vissa dagar är för att jag inte har dig, de finns ingen självklarhet att jag ska få röra dig eller höra dig eller ens se dig längre. Så som de fanns, när jag gick upp på morgonen visste jag med hundra procent säkerhet att jag skulle få höra, röra och se dig.

Nu känner jag mig ensam, jag är ensam. Och varje gång jag ser dig med en tjej knyter det sig i magen på mig.
För du kommer aldrig nånsin bli den du var för mig för någon annan.
För ingen av alla jävla tjejer i skolan känner dig så bra som jag.
Ingen kommer bli så kär i dig som jag. Det vet jag.

Känns som att alla bara sviker.

Få som står kvar vid min sida.

Att jag kunde vara så glad och bli så förstörd på bara en så kort stund trodde jag inte.

Det krävs ju så himla mycket för att jag ska vika mig. För att jag ska visa hur fucking svag jag är. För att jag ska be mina vänner om hjälp. Då äre fan illa.

Finns fler!